stpatrick

"Don't point your fucking finger at crazy people!"

Ikväll tänker jag skriva om den här dagen, även om jag inte gillar vardagsblogginlägg (är det ett ord?).

Dagen börjar med att jag vaknar brevid en väldigt fin främling som säger "Vad heter du förresten?", det var ett väldigt bra sätt att vakna och spendera början av dagen på. Sedan degar jag tyvärr bort resten av dagen, vet inte vad det är, även om jag sneglar misstänksamt mot månen. Mot kvällen har jag två väldigt uttömmande msn-konversationer, den ena lämnade mig tom och relativt tröstlös inombords. Den andra var tröstlös till en början men det finns en mening som alltid kan väcka energi i den mest utarmade själ:
"jag tycker om dig så mycket mer än jag någonsin kommer tycka om honom."

Då känner man att man är värd någonting. Någon värderar mig, på riktigt. Det är vackert när världen annars känns uppbygd av komplimanger utan substans.

PS: Har förövrigt sett Döda Poeters Sällskap, nu ska jag nog "gå och hyra" Girl Interrupted :)