Positiv
Jag blir arg på mina enformiga självömkande elegier.
Därför ska jag ta efter min fantastiska kompis Therese och skriva om bra saker den här veckan:
Idag åt jag lunch med Therese, sen tog vi en promenad genom Vasaparken, solen sken genom grenarna och allt var fantastiskt fint. Vi gick förbi en flicka som log mot sin lärare och loooovade att hon inte hade något tuggummi i munnen. Jag vet inte varför, men det kändes skönt, man bara njöt av solen och viden i ansiktet och glömde alla problem för en stund.
"Vi har solen i ögonen Och spilld mjölk överallt.
Det stinker av gammalt groll,
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"
Sen fika med Sana, kändes bra, vi ses knappt längre vilket är lite tråkigt, men det känns tryggt att vi kan prata avslappnat med varandra när vi väl ses. Tycker min relation med Sana är så underlig, just för att jag inte har den med någon annan, antingen trivs jag inte eller så träffar jag personen hyfsat ofta, men Sana trivs jag med men, det blir helt enkelt aldrig av. Får se när jag träffar henne igen, brukar gå sådär två år.
"Tiden har sin rätt att förändras där den går,
och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår,
och aldrig älska dig igen."
Därför ska jag ta efter min fantastiska kompis Therese och skriva om bra saker den här veckan:
Idag åt jag lunch med Therese, sen tog vi en promenad genom Vasaparken, solen sken genom grenarna och allt var fantastiskt fint. Vi gick förbi en flicka som log mot sin lärare och loooovade att hon inte hade något tuggummi i munnen. Jag vet inte varför, men det kändes skönt, man bara njöt av solen och viden i ansiktet och glömde alla problem för en stund.
"Vi har solen i ögonen Och spilld mjölk överallt.
Det stinker av gammalt groll,
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"
Sen fika med Sana, kändes bra, vi ses knappt längre vilket är lite tråkigt, men det känns tryggt att vi kan prata avslappnat med varandra när vi väl ses. Tycker min relation med Sana är så underlig, just för att jag inte har den med någon annan, antingen trivs jag inte eller så träffar jag personen hyfsat ofta, men Sana trivs jag med men, det blir helt enkelt aldrig av. Får se när jag träffar henne igen, brukar gå sådär två år.
"Tiden har sin rätt att förändras där den går,
och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår,
och aldrig älska dig igen."
Överleva
Fortsätt andas, om jag fortsätter andas fortsätter jag leva, och sålänge jag lever finns en morgondag och med varje dag finns ett hopp om att den dagen blir ljusare. De få dagar jag känner någonting är allt jag ser en förtvivlan. Jag inser hur min smärta blir mer konstant för varje dag, jag glömmer sakta vad ordet älska innebär, det bleknar som ett fotografi. I min förtvivlan ser jag hopplösheten resa sig framför mig tills jag bara hör mina andetag, bara känner mina antetag. Jag får inte sluta andas, jag dör hellre.
"Det viktiga är att aldrig överge en människa."
Han har lärt mig allt jag vet. Han lärde mig inte bara att överleva men att leva så jag faktiskt kan leva med migsjälv.
Nu vet jag inte om jag kommer kunna leva med migsjälv om jag ska överleva. Varje dag blev du tröttare, varje dag såg dina steg tyngre ut och din röst blev så mörk (snart hörde jag den inte mer). Jag förstod aldrig (på riktigt) varför, tills igår. Mitt leende överger mig , väggen mellan dom som inte vet och det jag önskar att jag inte visste raseras. Mitt enda försvar är mina ord nu, sålänge jag säger att jag mår bra följer inga frågor. Utan frågor behöver ingen veta allt jag kämpar för att glömma.
Pappa vi måste ta hand om varandra.
Nyp mig då och då
Den psykiska (herregud vad jag hatar det ordet) påfrestningen börjar märkas mer och mer på utsidan. Jag blir aldrig frisk, mina ögon brinner och min hjärna spränger. Jag skulle aldrig skylla dom här problemen (som mycket väl kan komma från min oförmåga att underhålla min kropp med mat, sömn och allt annat som behövs för att leva) på känslor, om det inte var för allt jag håller in. Står på gränsen till sammanbrott flera gånger om dagen utan att veta varför. Säger att jag mår bra innan jag känner efter (för att jag inte vill känna efter).
Det är underligt, vet inte hur jag skulle överleva utan dom, hur jag skulle andas eller hur mitt blod skulle fortsätta pumpa. Jag känner hur jag förlorar en liten liten bit av migsjälv varje dag, men om jag gömmer den lilla delen dom älskar i deras hjärtan, kanske jag kan, när jag förlorar migsjälv, hitta den lilla del dom älskade igen.
Det är underligt, vet inte hur jag skulle överleva utan dom, hur jag skulle andas eller hur mitt blod skulle fortsätta pumpa. Jag känner hur jag förlorar en liten liten bit av migsjälv varje dag, men om jag gömmer den lilla delen dom älskar i deras hjärtan, kanske jag kan, när jag förlorar migsjälv, hitta den lilla del dom älskade igen.
St:Patrick
På 400-talet förklarar Patrick för kelterna hur fadern, sonen och den heliga anden är en gud precis som växten består av tre blad.
På 800-talet kanoniseras han av katolska kyrkan för att ha konverterat kelterna på Irland.
Klockan fyra 2009 sitter Patrick på en irländsk pub och tänker på ett citat av Brian Warner. "When you're taught to love everyone, to love your enemies, then what value does that place on love?" Allt jag älskar med Irland verkar blekna när alla är irländare.
Klockan sju ringer Harry, det är fullt, han kommer inte in, vi drar.
Klockan tio 2009 sitter vi på en engelsk pub och jag dricker "London Pride", tänker:
"Vilken tur att pappa inte ser mig nu."
På 800-talet kanoniseras han av katolska kyrkan för att ha konverterat kelterna på Irland.
Klockan fyra 2009 sitter Patrick på en irländsk pub och tänker på ett citat av Brian Warner. "When you're taught to love everyone, to love your enemies, then what value does that place on love?" Allt jag älskar med Irland verkar blekna när alla är irländare.
Klockan sju ringer Harry, det är fullt, han kommer inte in, vi drar.
Klockan tio 2009 sitter vi på en engelsk pub och jag dricker "London Pride", tänker:
"Vilken tur att pappa inte ser mig nu."
Spelbiten
Det finns en liten butik på en sidogata från Skanstull, Ölandsgatan 42 för att vara exakt. Spelbiten heter den och är den enda kvarlevande självständiga spelaffären i Stockholm. Alla andra (TV-spelsbörsen, etc.) är uppköpta av stora företag som Game eller EB Games. Spelbiten har en underbar professionell personal som själva äger butiken och kan hjälpa dig med alla möjliga problem, sen har dom de billigaste priserna du kan hitta i Stockholm.
