Мосва

Många frågar hur jag mår och hur det känns nu när Zara är i Moskva.

Det är svårt att säga, jag mår bra, jag har fullt upp med mitt liv och är lycklig, Känner mig skyldig ibland, borde jag inte ligga uppkrupen i fosterställning och lukta på hennes tröja snyftandes? Nej jag säger oftast som det är, jag mår bra och lever mitt liv som vanligt. Sen plötsligt kan det hända, någon skymtar till på tunnelbanan, någon med hennes halsduk, mitt hjärta stannar. 

SMS

"Baby baby, är
du vaken? Om
du är det, ring
mig, jag vill höra
din röst. Puss"

Mitt hjärta är i Ryssland och jag hörde hennes röst, nyss.

Det känns som att hon har varit där i en månad.
Hon har varit där i en vecka.
Hon kommer vara där i fyra månader.
Det kommer kännas som att hon har varit borta i ett år.

Hon berättade hur hon lägger sitt huvud mot Andreas axel, mysigt.
Det är inte någon svartsjuka jag känner, bara en avundsjuka.
För oavsett hur många vänner jag har så har jag ingen att mysa med
och det finns en ensamhet i mig som gör ont.

Kanske inte allt är så bra, kanske inte allt är så vanligt.
Jag ljuger nog mest jävligt bra, för migsjälv.



I'm not looking for another as I wander in my time,
walk me to the corner, our steps will always rhyme,
you know my love goes with you as your love stays with me.


/ Leonard Cohen - Hey, that's no way to say goodbye



Mitt hjärta, i fickformat.


Alla hjärtans dag

Eftersom Zara är i Moskva har jag firat alla hjärtans dag med att titta på en dokumentär om den ryska trollkarlen Rasputins uppgång och fall. Jag måste erkänna en viss beundran för den mannen. Han blev först den mäktigaste mannen i Ryssland och grundade sedan en sekt som gick ut på att alla kvinnor skulle finna Gud genom att ha sex med honom, vilken karl!

Efter det åkte jag in till stan där jag träffade Martin för att plugga, till en början blev det inte så mycket studerande. Vi diskuterade samhällsperspektiv och människovärde istället, vilket faktiskt är helt okej. Det finns en sak med Martin jag verkligen gillar:

När man pratar med människor ligger diskussioner ofta ytligt, man pratar om vädret, det kommande provet och om saker man ofta håller med varandra om. Ibland försöker jag dra ner diskussionen till ett djupare plan, om samhället, olika kulturer eller kanske känslor man har. Sorgligt nog fortsätter diskussionen ofta vara ytlig, den man pratar med håller med och sen går diskussionen tillbaka till det kommande provet eller vad man ska hitta på i helgen.

Martin har en förmåga att att se saker från en helt annan synvinkel än jag och gör ofta diskussionerna mer filosofiska, det är nog det jag gillar mest med den mannen.

fina killar       

Fáilte!

Välkommen!

Välkommen!


RSS 2.0