Helgen
Helgen var guld värd, Alexander fyllde år. Efter jag masserat min sista patienten på Axelsons begav jag mig vidare mot Vitabergsparken där vi festade som sällan förr.
"Better to burn out than fade away."
/Kurt Cobain
Lördagen blev inte sämre, efter en underbar morgon slog jag min käre vapendragar Alexander en signal. Skäms den dag vi någonsin säger nej, ett par timmar senare flödade ölen åter igen under Vitabergparkens sol.
"Better to burn out than fade away."
/Kurt Cobain
Alex
Finns flera personer jag vill tacka, som räddat mig, Mattlo, Harry, Therese, Emil, Liljana, Tajana, Freja och Jaana...
De sista dagarna kom en person att betyda väldigt mycket för mig. Alexander Bergström dök upp, en person som allt mer börjat bli en god vän till mig. I helgen festade vi och förutom att vara stabil vän är han även en sjutusan till fotograf:
Jag, Linde och Alexander gjorde
Stockholms gator farliga.
Leprechaun
Igår fick jag reda på att flera personer i min klass faktiskt inte visste vad en leprechaun är för någonting. Därför inser jag nu att jag måste posta en kort förklaring över detta irländska sago-väsen.
Enligt legenden är en leprechaun en liten irländsk tomte, skomakare till yrket. Han bor där regnbågen slutar och har en kittel fylld av guld. Leprechauns är varken onda eller goda av naturen, dom har magiska krafter, dom kan hypnotisera, trollar bort sigsjälva och luras. De kan även kasta magiska välsignelser eller förbannelser på människor dom vill hjälpa eller stjälpa.
Enligt legenden är en leprechaun en liten irländsk tomte, skomakare till yrket. Han bor där regnbågen slutar och har en kittel fylld av guld. Leprechauns är varken onda eller goda av naturen, dom har magiska krafter, dom kan hypnotisera, trollar bort sigsjälva och luras. De kan även kasta magiska välsignelser eller förbannelser på människor dom vill hjälpa eller stjälpa.
Oberst
Jag vet att jag borde skriva någonting, sorg sägs vara den bästa inspirationskällan. Alla mina ord överträffas av Connor Oberst texter, så jag bjuder tyvärr inte på annat än det och en tavla av Cezanne.
I want a lover I don't have to love
I want a boy who's so drunk he doesn't talk
Where's the kid with the chemicals?
I've got a hunger and I can't seem to get full
I need some meaning I can memorize
The kind I have always seems to slip my mind
But you, but you...
You write such pretty words
But life's no storybook
Love's an excuse to get hurt
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do
Then hurt me...
I want a lover I don't have to love
I want a boy who's so drunk he doesn't talk
Where's the kid with the chemicals?
I've got a hunger and I can't seem to get full
I need some meaning I can memorize
The kind I have always seems to slip my mind
But you, but you...
You write such pretty words
But life's no storybook
Love's an excuse to get hurt
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do
Then hurt me...
Svart
Once you knew a girl and you named her Lover,
And danced with her in kitchens through the greenest summers
But autumn came,
She disappeared,
You can't remember
Where she said she was going to
But you know that she's gone,
'Cause she left you a song,
That you don't wanna sing
I believe that lovers should be chained together,
Thrown into a fire with their songs and letters,
And left there to burn,
Left there to burn in their arrogance
But as for me I'm coming to my final failure,
I've killed myself with changes trying to make things better,
But still ended up becoming something other,
Than what I had planned to be
http://www.youtube.com/watch?v=QXYM6-X8c3o
I'm gone again.
Förändring
The raven cawed from the edge of the clearing.
'You want me to follow you?' asked Shadow. 'Or has Timmy fallen down another well?' The bird cawed again, impatiently. Shadow started walking towards it. It waitet until he was close, then flapped heavily into another tree, heading somewhat to the left of the way Shadow had originally been going.
'You want me to follow you?' asked Shadow. 'Or has Timmy fallen down another well?' The bird cawed again, impatiently. Shadow started walking towards it. It waitet until he was close, then flapped heavily into another tree, heading somewhat to the left of the way Shadow had originally been going.
Jag trodde det skulle bli en kamp, ett långt utdraget lidande. Förändringen, vägen från... trasig, till hel. Det var underligt hur fort det gick, en impulsresa, en mp3 fylld av lycklig musik (gör mer än vad man tror) och antagligen vetskapen om att Zara snart är hemma igen. Jag förundras fortfarande, inga veckor av terapi, ingen djup långsam insikt om mina problem. Bara en lycka som lyckades redusera min melankoli till ett minne, en dålig dröm.
'Hey,' said Shadow. 'Huginn or Muninn, or whoever you are.'
The bird turned, head tipped, suspiciously, on one side, and it stared at him with bright eyes.
'say "Nevermore",' said Shadow.
'Fuck you,' said the raven.
The bird turned, head tipped, suspiciously, on one side, and it stared at him with bright eyes.
'say "Nevermore",' said Shadow.
'Fuck you,' said the raven.
Birmingham
'How was the funeral?' he asked
'It's over.' said Shadow.
'That shitty, huh? You want to talk about it?'
'No.' said Shadow
'Good.' Wednesday grinned. 'Too much talking these days. Talk talk talk. This country would get along much better if people learned how to suffer in silence. You hungry?'
'It's over.' said Shadow.
'That shitty, huh? You want to talk about it?'
'No.' said Shadow
'Good.' Wednesday grinned. 'Too much talking these days. Talk talk talk. This country would get along much better if people learned how to suffer in silence. You hungry?'
- Getting tips on 'what to do' from homeless people and drunken irishmen.
- Running through the english rain asking old men where the nearest pub is.
- Reading Neil Gaiman in a coffey shop without buying anything (When poor, be shameless.)
- Wasted the sunny houres (there were about two of them) in Aidans appartment with a bottle of wine. Didn't see it as much of a loss since as we said: "A sunny England, isn't really England at all."
- Taking a chlamydia-test while beeing totally wasted on a night-club.
Finding a 70's club in an old church where we danced on coloured squares under discoballs to Abba and sat in lip-formed couches! - Taking the bus to a random place called Blarney, Barney, Bobbington or something like that.
- Trying to sleep on a grassy patch called "Doddington Green" while brittish children ran around cheering "Get a room!".
- Getting shitfaced on Guinness in irish pub.
- Eating fish n' chips from a paper-box half-drunk on the party street of Birmingham.
- Going to the cinema on a midnight-show to see Star Trek which BLEW OUR MIND!
This is just a few pieces in the epic puzzle that is The infamous trip to Birmingham.
Woman in bar: Where ye from?
Patrick: Sweden.
W: Why aren't ye drinkin Carlsberg?
P: You Have To Think Outside Of The Box.
Ellen and Patrick ponder the appearance of english
people while getting shitfaced on guinness.
On flight FR 1166 to Stockholm
12:30 PM, 10 may, 2009
En dålig sak:12:30 PM, 10 may, 2009
Jag lägger upp fötterna framför mig på bussen när jag plötsligt hör en nasal röst ropa:
Pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt.
Men såhär i efterhand tänker jag:
Men såhär i efterhand tänker jag:
Let that be the worst of my worries.
På Flyglärargatan i Skarpnäck
Klockan nio, 10 maj, 2009
Klockan nio, 10 maj, 2009
He thought of Wednesday's comment and smiled, despite himself: Shadow had heard too many people telling each other not to repress their feelings, to let their emotions out, let the pain go. Shadow thought there was a lot to be said for bottling up emotions. If you did it long enough and deep enough, he suspected, pretty soon you wouldn't feel anything at all.
Skuld
1885
Sitter på lektion för skade & sjukdomslära, känner mig lite skuldbelagd för att skriva dagbok. Samtidigt håller pennans rytm mig vaken vid en gräns till sömn. Skuld är någonting väldigt närvarande i mitt liv just nu. Mitt liv omfattas av en ofattbar skuld inför nästan varje element i mitt liv. Från skola, vänner och familj till Zara och migsjälv.
1893
För att överleva en känsla av att inte vilja möta omvärlden sluter jag mig inom ett skal av likgiltighet som förr eller senare leder till ytterligare skuld. Känns som att jag nu mest är ett avdomnat medvetande som viljelöst driver fram från dag till dag utan att bry sig hur livet rasar samman. Allt mer frekventa besök till systembolaget i försök till att känna (utan att behöva tänka) håller mig från att slösa bort dagarna i ensamhet.
Skriver inte lika mycket här längre, känns som att det är mer och mer delar av mitt liv jag helt enkelt inte vill dela med mig av till en eller flera människor som kan läsa detta.
1895
men om ni frågar kommer jag säga att jag mår bra.
