Мосва
Många frågar hur jag mår och hur det känns nu när Zara är i Moskva.
Det är svårt att säga, jag mår bra, jag har fullt upp med mitt liv och är lycklig, Känner mig skyldig ibland, borde jag inte ligga uppkrupen i fosterställning och lukta på hennes tröja snyftandes? Nej jag säger oftast som det är, jag mår bra och lever mitt liv som vanligt. Sen plötsligt kan det hända, någon skymtar till på tunnelbanan, någon med hennes halsduk, mitt hjärta stannar.
SMS
"Baby baby, är
du vaken? Om
du är det, ring
mig, jag vill höra
din röst. Puss"
Mitt hjärta är i Ryssland och jag hörde hennes röst, nyss.
Det känns som att hon har varit där i en månad.
Hon har varit där i en vecka.
Hon kommer vara där i fyra månader.
Det kommer kännas som att hon har varit borta i ett år.
Hon berättade hur hon lägger sitt huvud mot Andreas axel, mysigt.
Det är inte någon svartsjuka jag känner, bara en avundsjuka.
För oavsett hur många vänner jag har så har jag ingen att mysa med
och det finns en ensamhet i mig som gör ont.
Kanske inte allt är så bra, kanske inte allt är så vanligt.
Jag ljuger nog mest jävligt bra, för migsjälv.
I'm not looking for another as I wander in my time,
walk me to the corner, our steps will always rhyme,
you know my love goes with you as your love stays with me.
/ Leonard Cohen - Hey, that's no way to say goodbye
