Dikt

Av alla dikter jag någonsin skrivit, så finns det en, som i mina ögon är bättre än alla andra:

När jag hör hennes lena röst som klara klarinetter,
Hon säger "söt" som jag aldrig hört det förr.
Hennes kropp är klädd i sjalar, en amis och sjaletter
hennes hår, klätt i spunnen tråd, slingrar sig ner.
Det är färgat av nyplockad lockande Lawsonia Inermis.
Jag mins hur solen blänkte i hennes blågröna barnaögon,
genom vattenpipan, hon blåste mild aprikosspetsad doft
genom mitt brunlockiga hår, som nu fått en doft av vårmorgon.
Den är len och behaglig, jag litar på att den alltid sitter kvar.
Vi vandrade barfota hem från Vitabergsparkens smaragdgröna gräs
En kyss från tunnelbanegolvets skimrande damm, så tiden frös.

Jag skrev den till en tjej jag träffade under en sommar men som jag knappt sett sen dess, det rann ut i sanden och jag finner det ofta underligt hur den (enligt mig) bästa dikt jag någonsin producerat var till någon som bara var en flyktig förälskelse och inte till någon av de jag hade längre och djupare förhållande till..

Fylle-sms

Ett tiotal av mina relationer till det motsatta könet (vänskapliga eller kärleksfulla) har förstörts på grund av så kallade fylle-sms.

När man väl får i sig lite alkohol får man plötsligt för sig att man kan lösa alla problem man har genom charmiga sms. Man skickar iväg sms som innehåller fraser som:
- Tycker om dig, vet inte om det är som en vän eller mer, men jag är full.
- Vad har du för dig? Har fett tråkigt och du är snygg.


Efter kanske 30 minuter får man panik för personen svarar inte (såklart) så man skriver ett nytt meddelande i stil med:
- Förlåt jag är jättefull, glöm vad jag skrev...

Det är först 30 minuter efter det som man verkligen får ångest och skriver ÄNNU ett meddelande i stil med:
- Varför svara integ är du jens bra för mig, du är på di hjä jätte full, ex blåv värk

Sen vaknar man med minnesluckor och en utkorg fylld av ångest.



Det här inlägget är ett officiellt förlåt till alla som fallit offer för mina sms när jag varit full.

Vit vecka


Efter helgens eskapader har jag bestämt mig för att avnjuta en vit vecka (lördag exkluderad; Alexander har utställning av sina bilder). Nu menar jag inte vit vecka som i vitt vin eller white russian utan vit som i ta avstånd från allt vad alkohol heter.


Fläderblomsaft framför vitt vin den här veckan.

Helgen

Helgen var guld värd, Alexander fyllde år. Efter jag masserat min sista patienten på Axelsons begav jag mig vidare mot Vitabergsparken där vi festade som sällan förr.

  

Lördagen blev inte sämre, efter en underbar morgon slog jag min käre vapendragar Alexander en signal. Skäms den dag vi någonsin säger nej, ett par timmar senare flödade ölen åter igen under Vitabergparkens sol.


  

"Better to burn out than fade away."
                                                     /Kurt Cobain


Alex

Finns flera personer jag vill tacka, som räddat mig, Mattlo, Harry, Therese, Emil, Liljana, Tajana, Freja och Jaana...

De sista dagarna kom en person att betyda väldigt mycket för mig. Alexander Bergström dök upp, en person som allt mer börjat bli en god vän till mig. I helgen festade vi och förutom att vara stabil vän är han även en sjutusan till fotograf:


Jag, Linde och Alexander gjorde
Stockholms gator farliga.

               

Mer av Alex bilder kan ni hitta på http://www.alexanderbergstrom.com/

Leprechaun

Igår fick jag reda på att flera personer i min klass faktiskt inte visste vad en leprechaun är för någonting. Därför inser jag nu att jag måste posta en kort förklaring över detta irländska sago-väsen.

Enligt legenden är en leprechaun en liten irländsk tomte, skomakare till yrket. Han bor där regnbågen slutar och har en kittel fylld av guld. Leprechauns är varken onda eller goda av naturen, dom har magiska krafter, dom kan hypnotisera, trollar bort sigsjälva och luras. De kan även kasta magiska välsignelser eller förbannelser på människor dom vill hjälpa eller stjälpa.

       

Oberst

Jag vet att jag borde skriva någonting, sorg sägs vara den bästa inspirationskällan. Alla mina ord överträffas av Connor Oberst texter, så jag bjuder tyvärr inte på annat än det och en tavla av Cezanne.



I want a lover I don't have to love
I want a boy who's so drunk he doesn't talk
Where's the kid with the chemicals?
I've got a hunger and I can't seem to get full
I need some meaning I can memorize
The kind I have always seems to slip my mind

But you, but you...

You write such pretty words
But life's no storybook
Love's an excuse to get hurt
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do

Then hurt me...

Svart




Once you knew a girl and you named her Lover,
And danced with her in kitchens through the greenest summers
But autumn came,
She disappeared,
You can't remember
Where she said she was going to

But you know that she's gone,
'Cause she left you a song,
That you don't wanna sing

I believe that lovers should be chained together,
Thrown into a fire with their songs and letters,
And left there to burn,
Left there to burn in their arrogance

But as for me I'm coming to my final failure,
I've killed myself with changes trying to make things better,
But still ended up becoming something other,
Than what I had planned to be

http://www.youtube.com/watch?v=QXYM6-X8c3o

I'm gone again.

Förändring

The raven cawed from the edge of the clearing.
'You want me to follow you?' asked Shadow. 'Or has Timmy fallen down another well?' The bird cawed again, impatiently. Shadow started walking towards it. It waitet until he was close, then flapped heavily into another tree, heading somewhat to the left of the way Shadow had originally been going.


Jag trodde det skulle bli en kamp, ett långt utdraget lidande. Förändringen, vägen från... trasig, till hel. Det var underligt hur fort det gick, en impulsresa, en mp3 fylld av lycklig musik (gör mer än vad man tror) och antagligen vetskapen om att Zara snart är hemma igen. Jag förundras fortfarande, inga veckor av terapi, ingen djup långsam insikt om mina problem. Bara en lycka som lyckades redusera min melankoli till ett minne, en dålig dröm.


'Hey,' said Shadow. 'Huginn or Muninn, or whoever you are.'
The bird turned, head tipped, suspiciously, on one side, and it stared at him with bright eyes.
'say "Nevermore",' said Shadow.
'Fuck you,' said the raven.

Birmingham

'How was the funeral?' he asked
'It's over.' said Shadow.
'That shitty, huh? You want to talk about it?'
'No.' said Shadow
'Good.' Wednesday grinned. 'Too much talking these days. Talk talk talk. This country would get along much better if people learned how to suffer in silence. You hungry?'



  • Getting tips on 'what to do' from homeless people and drunken irishmen.
  • Running through the english rain asking old men where the nearest pub is.
  • Reading Neil Gaiman in a coffey shop without buying anything (When poor, be shameless.)
  • Wasted the sunny houres (there were about two of them) in Aidans appartment with a bottle of wine. Didn't see it as much of a loss since as we said: "A sunny England, isn't really England at all."
  • Taking a chlamydia-test while beeing totally wasted on a night-club.
    Finding a 70's club in an old church where we danced on coloured squares under discoballs to Abba and sat in lip-formed couches!
  • Taking the bus to a random place called Blarney, Barney, Bobbington or something like that.
  • Trying to sleep on a grassy patch called "Doddington Green" while brittish children ran around cheering "Get a room!".
  • Getting shitfaced on Guinness in irish pub.
  • Eating fish n' chips from a paper-box half-drunk on the party street of Birmingham.
  • Going to the cinema on a midnight-show to see Star Trek which BLEW OUR MIND!
This is just a few pieces in the epic puzzle that is The infamous trip to Birmingham.

Woman in bar: Where ye from?
Patrick: Sweden.
W: Why aren't ye drinkin Carlsberg?
P: You Have To Think Outside Of The Box.


Ellen and Patrick ponder the appearance of english
people while getting shitfaced on guinness.


On flight FR 1166 to Stockholm
12:30 PM, 10 may, 2009



En dålig sak:
Jag lägger upp fötterna framför mig på bussen när jag plötsligt hör en nasal röst ropa:



Pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt, pinsamt.
Men såhär i efterhand tänker jag:

Let that be the worst of my worries.

På Flyglärargatan i Skarpnäck
Klockan nio, 10 maj, 2009


He thought of Wednesday's comment and smiled, despite himself: Shadow had heard too many people telling each other not to repress their feelings, to let their emotions out, let the pain go. Shadow thought there was a lot to be said for bottling up emotions. If you did it long enough and deep enough, he suspected, pretty soon you wouldn't feel anything at all.

Skuld


1885

Sitter på lektion för skade & sjukdomslära, känner mig lite skuldbelagd för att skriva dagbok. Samtidigt håller pennans rytm mig vaken vid en gräns till sömn. Skuld är någonting väldigt närvarande i mitt liv just nu. Mitt liv omfattas av en ofattbar skuld inför nästan varje element i mitt liv. Från skola, vänner och familj till Zara och migsjälv.



1893

För att överleva en känsla av att inte vilja möta omvärlden sluter jag mig inom ett skal av likgiltighet som förr eller senare leder till ytterligare skuld. Känns som att jag nu mest är ett avdomnat medvetande som viljelöst driver fram från dag till dag utan att bry sig hur livet rasar samman. Allt mer frekventa besök till systembolaget i försök till att känna (utan att behöva tänka) håller mig från att slösa bort dagarna i ensamhet.


1894

Skriver inte lika mycket här längre, känns som att det är mer och mer delar av mitt liv jag helt enkelt inte vill dela med mig av till en eller flera människor som kan läsa detta.


1895

men om ni frågar kommer jag säga att jag mår bra.

Frihetens Pris

I helgen var jag i Hagalid och festade sönder allt jag har kvar, en av de få bra sakerna med att inte ha några pengar är att vänner bjuder en på sprit. Minns att jag låg i en kall port ett kvarter från Carmen och pratade med Zara och att jag och Linde satt på en varm björn och pratade. Jag öppnade min käft om på tok för mycket som vanligt när jag blir full.


Ska för övrigt slå ett slag för filmen Frihetens Pris.
En fantastisk film om 20-talets Irland och två bröders historia.

"The Patriot Game"



Come all ye young rebels, and list while I sing,
For the love of one's country is a terrible thing.
It banishes fear with the speed of a flame
And it makes us all part of the patriot game.

My name is O'Hanlon, and I've just turned sixteen.
My home is in Monaghan, where I was weaned.
I learned all my life cruel England to blame,
So now I am part of the patriot game.



It's nearly two years since I wandered away
With the local battalion of the bold IRA,
I've read of our heroes, and I wanted the same,
To play out my part in the patriot game.

They told me how Connolly was shot in his chair,
His wounds from the fighting all bloody and bare.
His fine body twisted, all battered and lame;
They soon made me part of the patriot game.



And now as I lie here, my body all holes,
I think of those traitors who bargained in souls
And I wish that my rifle had given the same
To those quislings who sold out the patriot game.


Birmingham calling to the underworld


                                        

00:30 natten till den 23 april 2009 beställde Ellen Kendall
och Patrick O'Regan två biljetter till Birmingham.
Det här är deras historia.


Зайчик мой säger:
argh
men gaaaaaah
jag blir tokig
vill du åka till birmingham?

Hmm säger:
jag är på

Зайчик мой säger:
du missar måndagen i skolan
det kan du farao nej fan

Hmm säger:
men fan alltså haha
Ska kolla schema
Vilket datum?

Зайчик мой säger:
me 11

Hmm säger:
me?

Зайчик мой säger:
"men"

Hmm säger:
måndag elfte?
Hittar inte schemat.
Hora åt hela helvetet.
Hur mycket kommer det kosta?

Зайчик мой säger:
aaaaah!'
jag blir helt tokig
vill du åka till london!
det kostar ju typ 350 spänn

Hmm säger:
Haha, är Birmingham borta nu?
Jag vill till Birmingham för 350 spänn!

Зайчик мой säger:
meeen
hora från helvetet!

Hmm säger:
Det var ju min alliteration?

Зайчик мой säger:
birmingham, 700 spänn du missar torsdag och fredag i skolan

Hmm säger:
SJUHUNDRA SPÄNN?
Nej alltså, jag är jätte jätte jättefattig nu

Зайчик мой säger:
men jag kan betala typ hälften för mina biljetter kostar ingenting
mina kostar 32 euro
total

Hmm säger:
Sen, hur länge ska vi vara där? Jag menar jag är verkligen fattig

Зайчик мой säger:
torsdag-söndag
säg ja, vi hittar något! vi soffsurfar
det är gratis
bara säg ja, 8 minuter

Hmm säger:
Du är brud med bröst, du kan soffsurfa!
Fan, ja!

Зайчик мой säger:
fixa fram ditt pass fort som faan

Hmm säger:
Mitt pass ligger hos min gammelmoster!
Hora!

Зайчик мой säger:
AHAHAAAAAAAh
eller vänta
det behövs inte
stava ditt efternamn

Hmm säger:
O'Regan
O - R - E - G - A - N

Зайчик мой säger:
adress

Hmm säger:
XXXXXgatan 5c

Зайчик мой säger:
mer!
postkod
mobilnummer
email

Hmm säger:
128 XXXXXXXX
FAN, har inte mobil i huvudet, DU borde ha mitt mob nr
Email: XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

Зайчик мой säger:
vanligt nummer!

Hmm säger:
08724XXXX

Зайчик мой säger:
aaah! visakort!

Hmm säger:
Aaah! Har inte!
har inte ett skit just nu! Tappade mitt kort!
Har ett nytt jag ska hämta på posten!

Зайчик мой säger:
hittar inte mitt

Hmm säger:
fan..

Зайчик мой säger:
NÄÖÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ
faaaaraaaao

Hmm säger:
Vi ska resa någonstans, kanske inte till Birmingham tor - sön, men någon gång.

Зайчик мой säger:
hahahah! jag lyckas var på!
men jag döööör
vad fan är problemet

Hmm säger:
du lyckas var på?
Du hittar inte ditt visa
Jag har inget visa?
Det är väl.. problemet?

Зайчик мой säger:
nej
jag hittade lisas

Hmm säger:
Haha, men vad är problemet då!+

Зайчик мой säger:
haaaa
jag tror det går
jag tror det går
aaah!
vad har vi gjort!
det funkar!
nej
NÄÄÄÄJ
nej, herre min gud
det är inte sant
det är inte sant
det är INTE SAAAANT

Hmm säger:
VAAAD?
VAAAAAAAD!`?

Зайчик мой säger:
jag har bokat två biljetter i ditt namn

Hmm säger:
NEEEEJ!
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
NEEEEEEEJ!

Зайчик мой säger:
det är 1600 spänn

Hmm säger:
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
HUR FAN AVBOkAR MAN
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!

Зайчик мой säger:
det går inte
ska jag boka en i mitt namn också
det måste jag ju

Hmm säger:
men.. det är 1600 spän
härregud

Зайчик мой säger:
hur fan gick det till?
hur faaaan
vi måste hitta någon som kan åka
från sverige

Hmm säger:
Ja, men dom måste ju ha mitt namn!!!???
Eller?

Зайчик мой säger:
men det går nog att byta
okej
nu har jag också en biljett. men har du något hemnummer?
ahr du inget nummer man kan ringa?
jävlar
1600 SPÄNN!
plus 32 euro

Hmm säger:
Jodå, finns säkert, men vem ska man ta med.

Зайчик мой säger:
mattlo?
eller. jonatan?

Hmm säger:
Hon kommer inte åka, hon har inte varit ifrån Harry en dag.

Зайчик мой säger:
men honom har du knappt träffat ju

Hmm säger:
vem är jonatan?
Bwaha, ditt ex? Pray tell I'm wrong!

Зайчик мой säger:
men vi är bästa kompisar?
men, har du inget HEMNUMMER?
it jag kan ringa NU
och kolla din mail, du har säkert fått två bekräftelsemail
eller vänta
vänta
eller.
kolla din mail!

Hmm säger:
Nope, senaste mailet är:
Vinstchansen.se - Du får en natt på lyxigt hotell‏

Зайчик мой säger:
skämtar du med mig?

Hmm säger:
nej

Зайчик мой säger:
men du
öh. jag har bara fått ett bekräftelsenummer
i think we're good
vi kan vara good faktiskt

Hmm säger:
omg we can be good!

Зайчик мой säger:
We can be good!
hemnummer?

Hmm säger:
Men vad, jag vill inte ha freaky late night calls från frankrike!?

Зайчик мой säger:
joooo
snälla?

Hmm säger:
Farsan ligger och sover han kommer vakna, svara före mig och inte veta vad han ska göra av din röst.

Зайчик мой säger:
arrrrgh. kan du inte svara först innan några signaler går fram?

Hmm säger:
men VARFÖR ska du ringa mitt i natten till mig från Frankrike? Räcker det inte att vi bokar resor till Birmingham tillsammans?

Зайчик мой säger:
öh, men för att jag har behov av att prata lite om att vi bokat resa till birgmingham
hahahah! vi har bokat resa till birgmingham

Hmm säger:
Finns det någon PRAKTISK anledningen?

Зайчик мой säger:
nej det finns ingen praktisk anledning förutom att hålla mig från vansinne

Hmm säger:
Hahahahaha

Зайчик мой säger:
och det kan vara praktiskt, du ska ju resa med mig

Hmm säger:
08724XXXX
 
Зайчик мой säger:
tack.



Look out Birmingham,
Here we come!

The Raven



Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before.

/.../

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

/.../

Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'



 

Edgar Allan Poe

Verkligheten

                                


En del av mig vill resa, men jag vet inte vart. Det finns ingen plats som frälst min längtan, ingen kyrka, inget slott, inget slagfält, ingen grav. Men människor, som jag längtar efter alla dessa människor. Jag vill höra släkthistorier från en man i Mississippi, röka gud vet vad från en indisk bazaar, lära mig backgammon i Marocko. Festa hos främlingar i Berlin och dricka rödvin på en vindsvåning i Paris.


                                      




"Jonas ska hitta en mening i någon indisk by,
så trött på sanningen, behöver en ny."

post-påsk

Jag har redan sagt hur jag mår, hur ensamheten sliter sönder mig och vilka som hjälper mig andas. Vad finns kvar att säga? Vad jag gjort under påsken såklart.

Första helgen lät jag främlingar gå loss på mitt huvud med en rakapparat hemma hos mattlo. Resultatet blev sådär. Efter helgen bestämde jag mig för att den 16 åriga kommunist-syntharen inte riktigt var min grej.

Före:  Efter:

Sen minns jag inte riktigt vad som hände under veckan, jag sov hos vänner så ofta jag kunde för att jag inte orkade vara hemma. Efter veckan kom helgen och min fina vän Mattlo arrangerade ett zombielajv(!) där jag ställde upp som zombie.

           
         

That's all folks!

Ensamheten

Jag hatar distansförhållandet, ett fenomen som sägs bevisa någonting, vaddå? En värdelös väntan på mirakel samtidigt som ensamheten sliter en i stycken. Som stulna år, det ger mig inte någonting, ett straff att avtjäna för kärlekens skull. Någonting långt inom mig skriker, för vem kan kalla den smärta jag känner naturlig?



Så känner jag nu.

Positiv

Jag blir arg på mina enformiga självömkande elegier.



Därför ska jag ta efter min fantastiska kompis Therese och skriva om bra saker den här veckan:

Idag åt jag lunch med Therese, sen tog vi en promenad genom Vasaparken, solen sken genom grenarna och allt var fantastiskt fint. Vi gick förbi en flicka som log mot sin lärare och loooovade att hon inte hade något tuggummi i munnen. Jag vet inte varför, men det kändes skönt, man bara njöt av solen och viden i ansiktet och glömde alla problem för en stund.



"Vi har solen i ögonen Och spilld mjölk överallt.
Det stinker av gammalt groll,
men vi har skuggorna bakom oss trots allt"


Sen fika med Sana, kändes bra, vi ses knappt längre vilket är lite tråkigt, men det känns tryggt att vi kan prata avslappnat med varandra när vi väl ses. Tycker min relation med Sana är så underlig, just för att jag inte har den med någon annan, antingen trivs jag inte eller så träffar jag personen hyfsat ofta, men Sana trivs jag med men, det blir helt enkelt aldrig av. Får se när jag träffar henne igen, brukar gå sådär två år.



"Tiden har sin rätt att förändras där den går,
och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår,
och aldrig älska dig igen."

Överleva

Fotografi

"Hoppet är det sista som lämnar människan."

Fortsätt andas, om jag fortsätter andas fortsätter jag leva, och sålänge jag lever finns en morgondag och med varje dag finns ett hopp om att den dagen blir ljusare. De få dagar jag känner någonting är allt jag ser en förtvivlan. Jag inser hur min smärta blir mer konstant för varje dag, jag glömmer sakta vad ordet älska innebär, det bleknar som ett fotografi. I min förtvivlan ser jag hopplösheten resa sig framför mig tills jag bara hör mina andetag, bara känner mina antetag. Jag får inte sluta andas, jag dör hellre.

Pappa

"Det viktiga är att aldrig överge en människa."

Han har lärt mig allt jag vet. Han lärde mig inte bara att överleva men att leva så jag faktiskt kan leva med migsjälv.

Nu vet jag inte om jag kommer kunna leva med migsjälv om jag ska överleva. Varje dag blev du tröttare, varje dag såg dina steg tyngre ut och din röst blev så mörk (snart hörde jag den inte mer). Jag förstod aldrig (på riktigt) varför,  tills igår. Mitt leende överger mig , väggen mellan dom som inte vet och det jag önskar att jag inte visste raseras. Mitt enda försvar är mina ord nu, sålänge jag säger att jag mår bra följer inga frågor. Utan frågor behöver ingen veta allt jag kämpar för att glömma.

Pappa vi måste ta hand om varandra.

Nyp mig då och då

Den psykiska (herregud vad jag hatar det ordet) påfrestningen börjar märkas mer och mer på utsidan. Jag blir aldrig frisk, mina ögon brinner och min hjärna spränger. Jag skulle aldrig skylla dom här problemen (som mycket väl kan komma från min oförmåga att underhålla min kropp med mat, sömn och allt annat som behövs för att leva) på känslor, om det inte var för allt jag håller in. Står på gränsen till sammanbrott flera gånger om dagen utan att veta varför. Säger att jag mår bra innan jag känner efter (för att jag inte vill känna efter).



Det är underligt, vet inte hur jag skulle överleva utan dom, hur jag skulle andas eller hur mitt blod skulle fortsätta pumpa. Jag känner hur jag förlorar en liten liten bit av migsjälv varje dag, men om jag gömmer den lilla delen dom älskar i deras hjärtan, kanske jag kan, när jag förlorar migsjälv, hitta den lilla del dom älskade igen.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0